Det är precis som det ser ut att det är

2014-11-27 18:24:00 Life, Den Allsmäktige Lingonrenen

Så, då var det gjort. Två tänder utdragna. Båda visdomständerna i underkäken. Trodde jag skulle få ha tänderna i överkäken kvar men "Nej, dem drar vi ut när du opererar käken!". HÄRLIGT. Precis vad jag såg fram emot! 
 
I övrigt var det tyst gråt och halv panik medan de slet och drog i mina tänder. Jag hatar det. Men jag är en person som lider i tysthet. Hur obehagligt det än är väljer jag att svälja smärtan och lida mig igenom det i stället. Innerst inne vet jag ju att det går fortare då, vilket är precis det jag vill. Så jag låg där, tyst och stilla och nickade jakande när sköterskan frågade om allt var bra. Medan pulsmätaren tickade på rätt bra. Typiskt mig.
 
Nu har jag ägnat hela dagen åt att gå runt i stortröja. Ätit tomatsoppa med smör och dricker te. Är ofantligt glad att jag kan dricka te. Fick ett nytt av mamma när vi var på apoteket. Det är gott!
 
Och ja. Jag är precis så pigg som det ser ut som att jag är. 
 
Kindbenen bah försvann. Det är jag och Bert the hamster nu. 
 

Förlåt världen och pappas grannar

2014-11-26 22:50:49 Life, Den Allsmäktige Lingonrenen

Men jag är en person som fastnar ibland. Jag är som en gammal stereo som loopar samma sekvens i en asjobbig låt om och om och om igen. Jag gör det när jag dricker te, när jag äter, när jag lyssnar på musik...
 
Och särskilt när jag lyssnar på allmänt jättejobbig musik. Men ibland är det som att min hjärna behöver ladda upp batterierna (eller tömma ut lite överskott av hjärnceller) genom att meditera till väldigt suspekta låtval. Det blir som en ritual. På nyan-cat nivå. 
 
Så nu har jag alltså lyssnat på denna låt nonstop i två timmar. Jag är inte helt säker på att jag faktiskt behöver ta de där lugnande tabletterna hos tandläkaren i morgon när visdomständerna ryker. Jag tror att det är min tandläkare som behöver dem. 
 
 
 

Dags att ta till det tunga artilleriet

2014-11-25 19:28:35 Life, Den Allsmäktige Lingonrenen

Det är ingen idé att sitta och fjösdricka sitt te i en liten mugg med vatten och en liten tepåse som man värmt i micron. Vattnet alltså, inte tepåsen. Tror inte att det gör så mycket nytta att värma en tepåse i micron. Mer än att grannarna kanske tycker att man är lite suspekt. Det tycker dem i och för sig troligtvis redan, så det skulle väl inte göra någon jättestor skillnad. Men det finns ju gränser, om man säger så. 
 
Hur som helst. Är man en tedrickare är det fullständigt ologiskt att göra på det sätt jag precis nämnt. Dels blir det ett väldans rännande mellan micron och fåtöljen, vilket gör att man troligtvis blir kissnödig fortare. Och för det andra... Jag kan inte komma på något för det andra, men det första påståendet är så pass allvarligt att det inte spelar någon roll. Man skulle i och för sig kunna lösa problemet genom att ställa fåtöljen i köket, för då har man nära till både kranen och micron och behöver således inte resa sig när man behöver fylla på mer te. 
 
Men det är ju inte ergonomiskt. Och alla vet ju hur mycket stryk vi skulle fått av våra gamla idrottslärare om vi inte sätter ergonomin främst. 
 
Så jag har i stället löst det med en tekanna. Tekannor är bra. De rymmer väldigt mycket te. För jag fjösdricker inte. Jag kokar mitt vatten i kastrull och häller det i en kanna för då håller det sig varmt tills jag druckit upp. Vilket jag i och för sig gör väldigt fort. Men sitter man väldigt, väldigt stilla så gör det inget för då kan man låtsas som att det faktum att man är väldigt kissnödig bara är inbillning.