From the mist they come

2015-10-23 05:34:53 Life, Den Allsmäktige Lingonrenen

För någon vecka sedan var det så mycket dimma ute att jag knappt såg min egen nästipp. Hade klivit av nattens jobbpass klockan 07.00 och åkte ut till stallet på vägen hem. Helt fantastisk dimma och den höll sig fast som berget, lyckan var total när jag insåg att jag hade kameran med mig. Knallade över till Penny och Co. för att knäppa några bilder. Oktober måste vara den bästa månaden på hela året - färgerna, alla naturfenomen, den perfekta temperaturen... Det kan inte bli bättre!
 
 
 

Historien om Käken och dess rövare

2015-10-21 16:21:48 Life, Den Allsmäktige Lingonrenen

En sammanfattning om hela min käkresa har varit utlovad. Och efterfrågad. Jag hade tänkt skriva allt när allt var klart, men eftersom jag nu satsar på att kvala in som huvudroll i Den Oändliga Historien så får jag helt enkelt dela med mig nu i stället!
 
I Augusti 2013 fick jag min tandställning. Då såg mitt bett ut såhär:
 
 
Rätt raka tänder, men i stället ett bett som förmodligen hittades bland återvinningen i genlotteriet. Kronisk huvudvärk, spänningar i käkar och nacke samt svårigheter att bita och tugga blev svaret på det. (Tacobröd är djävulens påfund). 
 
Jag fick då information om att jag skulle få ett ordentligt underbett och att jag skulle behöva opereras. Sedan fick jag ingen mer information alls under i stort sett två år, tills jag fick tid för operation. Under den här tiden hann jag samla på mig mer och mer skrot (bör kunna extraknäcka som rymdskortssamlare i asteroidbältet med mitt CV). 

Jag är inte en särskilt nervös person, och jag hade fullt sjå att planera mitt liv vid sidan om för att det skulle klaffa på alla plan med operationen (sådant man måste göra när man har ett alldeles för aktivt liv) så jag blev aldrig särskilt orolig eller nervös innan operationen. Det enda som kändes jobbigt var att jag skulle bli dåligt bemött, för med alla miljoner sjukhusvändor jag gjort genom åren pga mina ögon så är min största vana att stå ut med ett oproffsigt och ignorant bemötande. Den oron vände dock redan efter första telefonsamtalet med min tandsköterska - att lyckas få typ världens bästa människa till det kompenserade upp i stort sett allt hemskt jag råkat ut för tidigare. 
 
Operationen har jag uppfattningen om att den gick bra, dock höll jag på att krevera av smärta när jag vaknade ur narkosen. Så jag fick morfin. Och sen ännu mer morfin. Och sedan mådde jag rätt bra och ägnade kvällen åt att vandra fjorton miljoner varv på avdelningen med en droppställning på släp. Helt normalt. Inget konstigt alls.
 
På natten var jag så hög på smärtstillande och sovmedicin att jag vaknade till varje gång jag somnade till, för att jag fick panik och trodde att hakan skulle lossna så fort jag slappnade av och råkade gapa lite. Det löstes med en extra gummisnodd i tandställningen. Så de kommande dagarna hade jag, utöver maximal mängd metallskrot, också tre gummisnoddar snurrande runt tandställningen. 
 
Skönheten som mötte mig i spegeln var obeskrivlig!
 
 
 
Jag har nog aldrig missbrukat så mycket läppbalsam i mitt liv. 
 
Väl hemma började sakteligen min förvandling till en minion. Svullnaden tilltog och inom någon dag eller två började även det fantastiska blåmärket sprida sig över haka och hals - i den fantastiska nyansen GUL! Det förvånar mig att jag inte blev inbjuden till premiären av Minions där och då. (Hallå, VAR är min VIP-biljett??).
 
 
 
Ägnade dagarna åt att skicka konstiga snapchats till folk, titta på serier på netflix och knalla runt elljusspåret med snygg och-inte-så-diskret polotröja. Folk tittade. Inte så konstigt med tanke på att en vandrande haka kom farande. Tur att jag inte bryr mig om sånt! 
 
Efter två veckor på flytande kost och ett tilltagande äckelillamående inför det flytande kåvepeninet i kombination med doften av Den Fruktansvärda Sellerin som mormor placerat i köket, började jag utforska andra metoder att få i mig föda på. När man inte fått tugga på två veckor börjar gränserna för vad som äckligt och inte i matväg att ruckas på. Så en dag gick mormor och jag till Sultans. Jag beställde smörgåstårta, med frasen:
 
"Kan ni mixa den åt mig?"
 
Ibland är det bra att vara jag. There's no limits! Och Sultans är bra serviceminded alltså, fick en prima smörgåstårta á la Pensionär-utan-tänder-style! Hett tips för dig som... Inte har några tänder. Eller har genomfört samma operation som jag, rekommenderar dock att använda tesked i så fall. Kan också tillägga att pastasallad och varmkorv med bröd smakar precis likadant. Mixat alltså. Veckan därpå blev jag vegan.
 
Tyckte att det blev rätt bra. Men det blev inte helt bra. För det började blöda från högerkäken och svullnaden på den sidan envisades. Och det ömmade. Så jag kom tillbaka, det såg inte så snyggt ut och en ny antibiotikakur påbörjades för att kill-those-bastards. Men mitt immunförsvar består uppenbarligen av förrädare eller allmänt hyggliga typer som envisas med att bjuda in bakterierna i stället för att ta kål på dem. 
 
Så jag fick opereras igen. Ta bort plattan som höll ihop högerkäken och påbörja en till antibiotikakur. 
 
Det hjälpte inte heller. 
 
Så jag fick en hästspruta att spola käken med koksaltlösning. Och en till antibiotikakur. 
 
Det hjälpte inte heller. För tydligen hade jag en liten jävel till benbit som valt att emigrera. 

Så jag fick opereras igen. Och käkar nu officiellt min sjätte kur antibiotika. Och ser åter igen ut som om jag fått en käftsmäll, alternativt påbörjat konvertering till minion. Tror att det helt enkelt blivit någon form av permanent tillstånd. Vid det här laget har också muskelminnet kommit fram till att det gör rätt ont, så mina händer började skaka okontrollerbart. Out of control. En jäkla tur att jag inte är den som opererar på mig själv. Det hade inte blivit så lyckat.
 
Men jag har i alla fall blivit av med tandställningen, bettet är åtgärdat, jag kan äta tacobröd (trots att jag ändå aldrig gör det för det är inte särskilt gott) och tänderna är schnugga. 
 
Finns det en bieffekt eller motgång som "kan ske, men det är mycket sällan/undantagsfall/händer-aldrig-men-vi-måste-nämna-det-ändå/händer-aldrig-så-därför-har-vi-inte-nämnt-det" så råkar jag ut för det. Always. Jag är uppenbarligen en person med sjukt dålig karma, alternativt en person som ständigt måste prövas. Så jag är rätt förvånad över att det ändå gick så himla bra de första tre veckorna. Det gick antagligen för bra, så jag måste straffas lite också! 
 
Oavsett detta så är jag nöjd. Jag ångrar ingenting!
Men den huvudsakliga anledningen till att jag orkar kämpa mig igenom det här med modet uppe är nog för att jag för en gångs skull känt mig trygg och bekväm med de som ansvarat för mig. De har kämpat, alltid varit trevliga, roliga (humor är viktigt för mig!) och gett mig ett så himla gott intryck. Jag litar till 100% på dem och känner mig otroligt välbemött. Verkligen rätt personer på rätt plats! De har verkligen kompenserat upp för alla dåliga erfarenheter jag har sedan tidigare. Fantastiska människor!
 
Övre bilden: efter operation, fortfarande svullen om kinderna.
Nedre bilden: Innan operation, 
 
UTAN TANDSTÄLLNING!!!! 
 
 
 
 

A story about The King of the sea

2015-10-04 23:59:16 Photography, Den Allsmäktige Lingonrenen

Det är dags att väcka denna fabulösa blogg till liv igen. Det finns så mycket sagor och magi inom mig som liksom pyr ut lite här och där. 
 
För tre veckor sedan startade jag en ny instagram för att kunna dela med mig av alla fantastiska sagobilder jag fått och får äran att föreviga. Världen är full av magi, både god och ond, och den vill jag visa. Jag vill visa det vackra, det mystiska, det eviga och det ögonblickliga. Jag vill använda alla otroliga detaljer som världen har att ge, och samla dem i en kompott som får gåshuden att sprida sig och känslor att väckas till liv. 
 
Mitt livs dröm är att lyckas förmedla den känsla som jag upplever varje gång jag får se böljande vatten, morgondimma över sädesfälten, de djupa skuggorna i en tät tallskog och solens strålar mellan björklöven. 
 
Jag vill visa magi, på mitt sätt.